Jag har en plan nu, det blir med största sannolikhet en master i Globalisering, miljö och social förändring nästa höst, dvs lära sig mer för att på allvar kunna fighta da power och jobba för global rättvisa. Men jag har ändå inte helt gett upp om att få ett jobb innan dess. Fast när man läser jobbannonser inser man att det dominerande yrket är säljare. Och inte vilka säljare som helst utan telemarketingsäljare. Är inte det det sjukaste yrket som producerats av det kapitalistiska och komersialiserade samhälle som vi lever i? Vad innebär jobbet, jo inte bara att stå lite slappt i en butik och hjälpa folk att hitta produkten de kanske behöver utan snarare om att trakassera människor i deras hem och övertala dem om att de absolut måste ha den ena meningslösa prylen efter den andra. Nu är vi bortom den nyttomaximerande människa som marknadsliberaler talar om. Nu ska vi vara nyttominimerande och konsumtionsmaximerande människor för att öka välståndet för de som minst behöver det och samtidigt ökar havsnivåerna för de som minst behöver det. Det är ju helt sinnessjukt när man tänker på det! Men det gör man ju helst inte i största allmänhet.
Jag funderar på att på sikt starta eget konsultföretag för att kunna jobba med det jag helst vill göra men inser att det är svårt att komma igång då det just nu inte verkar finnas någon större marknad för konsulter inom MR och global rättvisa. Det får mig att fundera över hur jag ska kunna slå mig in på denna "marknad" och vart hamnar jag? Jo, jag funderar på att anställa en SÄLJARE(!) för att sälja in mina konsulttjänster. Snacka om att vi alla är fångar i det system som vi lever i. Även vi som vill jobba mot det måste följa de spelregler som satts upp.
Läste i metro idag att BBC har gjort en undersökning och frågat människor i 27 länder om vad de tycker om det kapitalistiska marknadsliberala system som finns i världen. Endast 1 av 10 tycker det är bra. Sen frågar sig metro varför det inte läggs mer fokus på att ta fram något alternativ till kapitalismen. Ja det kan man ju fråga sig, kan det vara så att dessa 10% som tycker systemet är bra faktiskt är de som sitter på den ekonomiska makten i samhället? De som hellre ser att människor överkonsumerar onödiga varor och kändisnyheter än bryr sig om vad makten sysslar med.
1 kommentar:
Judofötter känner man igen! Jag tror det tog nån månad innan jag slutade ha öppna sår på fötterna, det jobbigaste är att strumporna fastnar!
Skicka en kommentar